Ibland går livet lite fort, och vi har fokus där vi tror att vi måste ha det – på jobb, livspussel, kanske lite sociala medier – och så jobbet igen. Och då är det lätt att glömma sina vänner. Häromdagen hände det mig just det. Mitt fokus var på det som låg framför näsan och på kvällen hade jag möjlighet att gå på ett föreningsmöte. Jag säger möjlighet, för jag hade svarat ett preliminärt ja till att delta.
Problemet var bara att en del av mig trodde jag fortfarande inte hade gjort ett val, medan mötesinbjudaren nog tyckte jag hade gjort det. Så när jag 5 minuter före mötets början tackade nej, så fanns det mer än en förvirrad mottagare i andra änden av telefonluren. Där fanns också en vän. Utan att jag alls hade menat det, så hade jag prioriterat bort en vän. Bara för att jag hade sprungit lite för fort.
Vännen och jag har nu pratat, knutar är lösta och kommunikationen är uppe och går igen, men jag fick mig en tankeställare. Om vänskap, om tid och om att hinna prioritera rätt.
Känner du igen dig i att livet springer ifrån dig ibland? Eller kanske har du svårt att hinna prioritera det du vill?
Varmt välkommen med dina kommentarer, tankar, synpunkter…