Kategoriarkiv: Blogg

Läs gärna mer i bifogade nyhetsbrev om hur man kan tänka i dessa tider, samt hur jag jobbar framöver med terapi och konstellationer!

Det är en mycket speciell tid just nu och Corona-pandemin väcker många känslor samt frågor och tankar om vad det kan leda till både individuellt och generellt. Många funderar också på vad det egentligen står för. Som leder till samtal och uttryck – och ännu mer sker detta på nätet, nu när många håller sig hemma.
Mitt i allt denna oro så behöver vi verkligen varandra och det finns mycket vi kan göra för varandra utan att mötas. Det är många som uttrycker kärlek på sociala media, och visar på stor hjälpsamhet. OCH det är många som drabbas personligen nu: De som tillhör riskgrupper, har anhöriga i riskgrupper, eller nu blivit varslade, är egenföretagare i småföretag, eller helt enkelt är väldigt oroliga. Allt detta är lika sant och behöver få vara inkluderat.

Klicka här för att läsa mer direkt i nyhetsbrevet.

Vill du höra av dig direkt till mig för att ställa frågor eller boka tid, kontakta mig här.

Varmt välkommen!

Gunilla Boivie
Facilitator av system och Dipl. psykosyntesterapeut
Auktoriserad RACS® Counsellor

Ge inte upp!

Ibland när vi tagit det där steget och börjat en terapi eller coaching så kan det vara mycket som sätts i gång i oss. Det är som att vi sätter strålkastaren på fullt ljus i vårt inre och plötsligt dyker allt upp – gamla oförrätter och nedtryckta jobbiga känslor såsom gammal gråt till exempel, och många är det som undrar – tar det nånsin slut, kommer jag nånsin igenom det här? Hur många tårar ska jag behöva gråta?

Då är mitt svar – JA det tar slut och JA du kommer igenom det! Och för att illustrera det har jag en gjort en berättelse:

Berättelsen om barnen i huset

Tänk dig ett hus med några små flickor /pojkar i. De har bott där länge och varit ganska isolerade fast de har någon som kommer då och då och tar hand om dom, ger dom mat och ser till att de överlever. De är rätt så lämnade till sig själva och de mår så där. Lite bortglömda skulle  man kunna säga att de är.

Så en dag öppnas dörren på vid gavel och solen kommer in med all sin kraft och där i solljuset står det en vuxen kvinna/man och säger ”men där är ni ju, nu ser jag er”. De små barnen jublar först av glädje, men sen avtar glädjen och plötsligt bubblar det upp en massa känslor, ilska, sorg, kränkthet, …. Känslor som under lång lång tid inte hörts, setts, eller bekräftats av någon annan än dom själva. Äntligen får de utlopp! Och som de ger utlopp för sina känslor! De staplas ovanpå varann för en, medan en annan bara ger uttryck för en enda stark känsla (kanske ilska). Och den vuxna som nyss var så glad över att ha hittat sina (inre) barn, ser först förvirrad, sen lite orolig ut. Men vad är det som händer, är ni inte glada att se mig?

Ja vad tror du att de svarade? Kanske både ja och nej? Kanske både ja va skönt att någon äntligen ser oss, eller säger de kanske ”ja, nu får jag äntligen uttrycka både min ilska och sorg för någon som ser och bekräftar mig”? Äntligen!

Man kan se våra inre barn precis som de barn de är. Barn som behöver bli sedda och bekräftade och tagna på allvar och lyssnas på med respekt. Även när det gör ont att höra eller känna. Och det kan ta lite tid. Så ge inte upp, du kommer igenom det! Och det handlar verkligen om att ta sig igenom, inte undvika – tänk på hur glada barn blir av att bli sedda, även vid jobbiga känslor. Och om vi inte själva har blivit det i vår uppväxt (tänk på de bortglömda barnen i huset), så behöver vi lära oss det som vuxna. Så enkelt (och så svårt) är det!

Den viktiga anknytningsprocessen

Det jag försöker beskriva ovan är hur vi påverkas av att inte bli sedda och bekräftade i våra olika uttryck som barn. Alltifrån de första ögonkasten, men på allvar från 4 månaders ålder, skapas vår inre självbild och reaktionsmönster utifrån hur vi relaterar med vår primära vårdnadsgivare (ofta vår mamma, men kan vara pappa eller någon annan viktig vuxen som tar den rollen). Det finns inga perfekta föräldrar, alla är vi mänskliga och har våra ups and downs, men som spädbarn är vi extra känsliga för hur det vi sänder ut tas emot och skickas tillbaka. Det handlar om mikrosekunder i ett flöde fram och tillbaka.

Med tidigare generationers uppfostringsnormer kunde det dessutom heta att ”barn mår bra av att få skrika sig till sömns” eller ”låt dom skrika så lugnar de ner sig så småningom”, vilket senare forskning har visat är helt på tok. Vi människor föds med en hjärna som är relativt underutvecklad jämfört med andra däggdjur och är extremt beroende av vår omgivning under de första åren för vår överlevnad. Vi behöver mat och tak över huvudet OCH vi behöver kontakt och interaktion, bygga vår anknytning samt hjälp att lära oss självreglering.

Vill du läsa mer om hur hjärnan fungerar och anknytning? Det finns många bra källor, men en som jag läser just nu kommer här: Your Resonant Self. Guided Meditations and Exercises to Engage your Brain’s Capacity for Healing. Author: Sarah Peyton, Norton förlag. Läs till ex kapitel 10, “Attachment: How Brains Respond to Accompaniment”.

Citat om undvikande och ambivalent anknytning (kapitel 10 i boken ovan  fritt översatt från engelska av mig):

I den bästa av världar föds människor till en värld där de lever integrerade liv och där de både har förmågan att agera (göra) och existera i relation (vara). I den sämsta av världar kommer människor ut ur en svår, tidig anknytningsprocess in i rigiditet (göra utan att vara – undvikande anknytning) eller in i kaos, där de existerar i en värld av känslor utan förmåga att agera lugnt vid mycket stress (vara utan att göra – ambivalent anknytning).

Engelsk originaltext:

Humans at their best live integrated lives, both being able to take action (doing) and being able to exist relationally (being). Humans at their worst come out of difficult early attachment experiences into rigidity (doing without being – avoidant attachment), or chaos, existing in a world of feeling without the capacity to act calmly in the face of stress (being without doing – ambivalent attachment).

Kom i håg!

  • Ju mer vi vågar möta våra rädslor desto större kliv framåt kan vi ta
  • Vår hjärna är plastisk, dvs vi kan skapa nya spår när vi möter våra gamla problem på nya sätt.
  • Vi kan rista dessa nya spår t ex med hjälp av samtal med en bra terapeut, genom att läsa en god bok eller film där vi ”får ihop bilden”, lär oss något, eller får aha-upplevelser, (att lyssna på musik vi gillar är också bra) eller när en god vän lyssnar på oss utan försöka fixa eller lösa något åt oss.

 

Varmt välkommen!

Gunilla Boivie
Dipl. Psykosyntesterapeut PsA
Facilitator av system
Auktoriserad RACS Counsellor®

Satsa på sig själv – ska man det?

Att börja i terapi är att ta ett steg mot något man längtar efter. Må bättre, bli gladare, få lugn i relationen, slippa oro i vissa situationer… Heja dig som har kommit så långt att du faktiskt börjat leta efter någon du vill gå och prata med! Så hur funkar det, vad innebär det – egentligen?

Gissningsvis har du, liksom större delen av mänskligheten, ett antal sidor av din personlighet som du inte tycker så mycket om och kanske även en del jobbiga känslor som dyker upp när du allra minst önskar det. Såsom att du blir sådär tvärarg när din chef ifrågasätter något du levererat och behöver be om ursäkt för ditt utbrott efteråt – kan ju vara pinsamt. Eller att du blir nästan knäsvag eller tappar kraft varje gång du träffar just en viss person i din kompisgrupp – inte heller något du gillar!

Instinkten att glömma och ta bort

Vår instinktiva reaktion vid sådana händelser är att vi vill ta bort, glömma och gå vidare, till och med radera de där känslorna, de där delarna i oss som överrumplar oss, eller som vi ogillar. För det är ju så obehagligt. Och ja känslor kan vara obehagliga, men oftast handlar det om kontexten, vad känslorna för med sig för tankar såsom ”vilken idiot jag var, nu reagerade jag sådär igen”, eller ”inte konstigt att de såg ut som frågetecken, jag är ju dum”, eller vad det nu är för tankar som far igenom huvudet, ofta jobbiga sådana. När vi väl insett att känslor inte är farliga, kan vi börja ta oss igenom dom och se dem för vad de är, en signal om något som finns inom oss och som längtar efter att få komma till uttryck.

Psykosyntesterapi och delpersonligheter

Som psykosyntesterapeut brukar jag fråga vilken DELPERSONLIGHET (Del av din personlighet) det var som kände sådär i den stunden. För de flesta är den frågan och insikten den för med sig lite av en befrielse. Det är som att vi får mer utrymme i oss själva när vi inser att det bara var EN del i oss som reagerade, att vi har även andra delar (den som reflekterar över händelsen efteråt till exempel). Och som vi kan vilja ge mindre (eller mer) utrymme framöver. Det kan också kännas ganska skönt när vi förstår att alla sidor i oss (delpersonligheter) faktiskt på något sätt har tjänat oss, hjälpt oss stå ut i en jobbig situation tidigt i livet till exempel.

Detektivarbete

Man kan säga att terapi och att djupdyka i sin personlighet är lite som ett detektivarbete, fast i sig själv. Vad finns det där bakom den där jobbiga känslan egentligen? Och vad är det egentligen jag djupast inne försöker uttrycka och behöver?

Tillsammans och i kontakt

Att sitta tillsammans med någon och bli lyssnad på, bli hörd med vänlighet och intresse, kan i sig innebära läkning. Det är som att det faktum att vi säger orden  inte i vakuum utan i relation med någon – i kontakt – samt igenkänningen – hjälper till att lägga skorpan på det där tidigare så nakna såret. Jag vet, för jag har varit där själv och jag har sett det hos hundratals personer som har kommit till mig för att prata, läka och ta sig vidare. Och ju mer man uttrycker, sätter ord på sina känslor, desto tryggare i sig själv blir man i och med att man utvidgar och blir kompis med sin person.  Och ju mer man lärt sig att känna igen och acceptera sina delpersonligheter, desto mer kan man välja vilken delpersonlighet eller känsla man för tillfället vill ta fram.

Var börjar man? Det viktiga är vad du vill och längtar efter

Det viktiga är din önskan och att du vill något mer än det du för tillfället sitter fast i. Vi börjar där och så nystar vi vidare.

Har du frågor? Kontakta mig här, på samma mejladress kan du också boka ditt första samtal. Det går också bra att ringa mig för en 15-20 minuters avstämning på 0709313302.

Lediga tider

Jag har tider på tisdagar och torsdagar och vissa fredagar i Stockholm Vasastan. I Täby onsdagar och i Heby vissa måndagar- tisdagar. Säkrast är att du hör av dig så hittar vi en tid. Välkommen att höra av dig!

Kom ihåg!

  • Känslor är inte farliga, det är kontexten, dvs vilka tankar som vi knyter till känslan som skapar oro i oss
  • Ju mer vi vågar möta våra rädslor desto större kliv framåt kan vi ta
  • Personlig utveckling handlar om att se, acceptera och inkludera delar av oss själva – i relation
  • Andas!

Varmt välkommen!

Gunilla Boivie
Dipl. Psykosyntesterapeut PsA
Facilitator av system
Auktoriserad RACS Counsellor®

Var prinsessan eller prinsen i din egen historia

Ibland behöver vi ta vår fantasi till hjälp för att grunda oss och landa i nuet och hitta vår väg. Också för att vår hjärna tror på det vi säger är sant, tror är sant.

Så låt dig för en liten stund bli huvudpersonen i din egen historia – prinsessan eller prinsen i ditt liv. Låt den här historien handlar om dig, om dina önskemål och dina drömmar.

Vi börjar i kroppen

Sätt dig tillrätta i din stol så att du sitter bekvämt och ostört.

Lägg märke till din kropp, särskilt var din kropp möter stolen du sitter i (eller golvet, kudden) och låt din fokus gå till dina fötter. Känn hur du är rotad i din egen mylla, som om du har rötter som växer ut ur dina fotsulor och ner i golvet, marken och din mylla. Lägg nu märke till dina andetag och var du upplever att de börjar och följ deras väg in i din kropp. Ta några djupa, medvetna andetag, in och ut, in och ut.

Din kärleksfulla Lyssnare

Tänk dig att du står på en sommaräng, där sommaren har slagit ut i full blom, med högt gräs, enstaka moln på en hög himmel, humlor som surrar och fåglar som dyker in och ut bland trädens grenar. En vacker dag, din alldeles egen dag.

Du ser nu en stig framför dig, en stig som leder dig till en favoritplats. Du börjar gå på stigen och strax ser du din bäck, din strand, din koja i trädet, ditt slott, ditt berg med vidunderlig utsikt, eller vad du än väljer.

Sätt dig en stund på bänken invid din stig och ta in bilden.

Framför dig på stigen, ser du nu en person, ett väsen, en sagofigur, eller helt enkelt ”din kärleksfulla lyssnare” stå och se på dig. Ta in intrycket av denna person en stund, lägg bara märke till dess uppenbarelse just nu. Så kommer din lyssnare och sätter sig bredvid dig på bänken. Denna varelse är någon som vill dig väl, som känner dig, som älskar dig förbehållslöst och som vänder hela sin uppmärksamhet mot dig. Allt du vill berätta vill din kärleksfulla lyssnare höra, och hon/han finns med dig för att stötta dig, lyssna till din berättelse – och till dina drömmar.

Din kärleksfulla lyssnare är varken större eller bättre än du, utan precis lika som du, varken mer eller mindre. Som vill höra dina tankar, vad du längtar efter och behöver.

Stanna upp en stund och känn in din kropp hur det känns. Vilka sensationer finns i dig just nu, pirrar det någonstans, är det varmt, kallt, flödar det eller är det stilla? Allt är OK, bara notera.

Med din kärleksfulla lyssnare bredvid dig, låt nu din längtan och dina drömmar börja strömma i dig, som att allt du längtar efter är möjligt. Längta, fantisera välj och låt det nå långt långt bort och upp.

I din fantasi är du huvudpersonen i en dröm där du har obegränsat med pengar och tid – och du vet nu att du har en god lyssnare, någon som intresserat tar in varje ord du uttalar, som inte blir uttråkad eller trött, utan uppmärksamt fortsätter att ta emot allt det du uttalar. Se hur din lyssnare intresserat gör sig beredd bredvid dig på bänken.

Börja nu berätta om din dröm och din längtan och hör hur din kärleksfulla lyssnare tar in dina ord, ibland med något litet hummande, ibland tyst, men alltid närvarande och intresserad.

Märk hur din egen kropp fylls av ny energi och glädje, hur det strömmar i dig och hur plötsligt allt känns möjligt. Hur du vidgar dig och omger dig med möjligheter och gåvor, hur du längs din längtans väg möter precis de personer, och vägar som du behöver för att komma vidare, i varje steg.

Avsluta när du känner att du har fått ny energi. Ta din kärleksfulla lyssnare vid handen och gå tillsammans tillbaka till ängen.

Kom ihåg att din kärleksfulla lyssnare finns med dig i varje stund, det är bara att återkomma till ängen, stigen och favoritplatsen och bjuda in !

Om du gärna ”går upp i huvudet” – låt huvudet och analysen vila en stund efteråt.

Gunilla Boivie, Dipl. psykosyntesterapeut PsA, RACS counsellor, facilitator av system

Hitta liknande meditationer i  Sarah Peyton’s bok ”Your resonant Self” eller någon av psykosyntesens grundare Roberto Assagiolis guidade meditationer, t ex Berget, Rosen, Fyrtornet, bl.a. i boken Bli den du är (Piero Ferrucci). 

Här nedan hittar du ett antal blogginlägg som jag skrivit under åren som visar lite hur jag jobbar och vad som är vanligt att ta upp.

Urval av BLOGGinlägg

När det gör ont 

Delpersonligheter – våra många delar

Mönster att känna igen

Hitta vägen hem  och bort

Det man inte pratar om (med länkar till Brené Browns TED talks)

Samtal som stärker

Varje samtal är 55-60 minuter.

Varmt välkommen att höra av dig på gunilla (a) creere.se!

Väl mött

/ Gunilla Boivie

Psykosyntesterapeut, PsA
Psykosyntesterapi och familjekonstellationer
Stockholm och Heby

Inre kommunikation och vår inre produktcykel

Upplever du ibland att du agerar innan du hinner tänka i vissa situationer, eller blir överrumplad av starka känslor och vill kunna göra något åt det? Att kunna kommunicera utåt, tex med kollegor är viktigt, men hur står det till med vår inre kommunikation och miljö, hur ofta ägnar vi den någon tanke och vad kan det ge att faktiskt göra detta? Jag vill påstå att det kan ge väldigt mycket som en väg till självinsikt och utveckling!

Om vi accepterar att vårt ego består av flera delar* eller sidor baserat på de roller, funktioner och egenskaper som vi har utvecklat genom åren, så kan det vara väl spenderade minuter att lära känna dessa och fundera över vad de har bidragit med i våra liv. Somliga roller eller egenskaper som vi är nöjda med är ofta kopplade till vad som är socialt accepterat, till exempel ”den sociala”, ”den goda föräldern/kompisen/lyssnaren” (fyll i själv), medan vi ofta helst vill skjuta undan andra, mer besvärliga sidor, såsom ”den avundsjuke” eller ”kontrolleraren”, ”besserwissern” med flera sidor som ofta ställer till det för oss antingen i relation till andra eller till oss själva.

Hur påverkar det oss när vi skjuter undan sånt vi inte vill se eller möta som något oviktigt eller oönskat?

Hur påverkar det oss när vi skjuter undan sånt vi inte vill se eller möta som något oviktigt eller oönskat?

Om du är villig pröva att beskriva just en sådan besvärlig sida hos dig själv, inklusive att ställa frågor inåt av typen ”när kom denna del in i mitt liv”, ”hur har denna tjänat mig respektive hindrat mig (i relationer tex)”, så kanske du kommer få syn på något som du inte tänkt på förut. Om vi tar exemplet Kritikern, den där som drar igång i huvudet i sårbara lägen, som när du känner dig osäker eller precis insett ett misstag. Hur kan en sån sida faktiskt tjäna oss? Och när den hindrar oss, vad är det den faktiskt hindrar oss från att göra? Kanske hjälper den oss egentligen genom att förhindra att vi gör misstaget två gånger? Om vi vänder på det och tittar närmare på en sida som vi istället gillar hos oss själva, till ex ”den goda lyssnaren”, och frågar oss på vilket sätt den gagnar oss (vi utvecklar kanske vår förmåga att lyssna och lär oss om andra) och hur den hindrar. Kanske vi då inser att alltför mycket lyssnande på andra tar tid och energi från annat vi vill göra och att en till synes positiv egenskap (god lyssnare) kan behöva få mindre utrymme i våra liv? Och när vi funderar lite mer på när denna sida kom in i vårt liv så kanske svaret blir att den alltid funnits med oss, för att vi tidigt lärt oss vara lyhörda för vår omgivning. En slutsats kan då bli att det här är en sida som vi trots allt vill ha lite mindre av framöver. Vi beslutar oss för att pensionera den helt enkelt. Den får finnas där, men är inte lika aktiv, för den är inte längre lika nödvändig för oss som den en gång var då, när den formades.

I takt med att vi utvecklas som människor och som yrkespersoner, blir vissa av våra egenskaper mer intressanta och andra känns daterade.

Att inse att vi har flera delar i vår personlighet (ego), att vi kan vara fria att välja olika delar i oss i olika situationer och inte för evigt är dömda att ständigt reagera på samma sätt, är för många en befriande tanke. Att också göra det med varsamhet och respekt, ökar vår inre frid och handlingsutrymme, är min erfarenhet.

Det är litegrann som att ha en inre produktcykel; produkten, helheten, vi och vår personlighet, är densamma, men vad vi framhäver är olika i olika faser.

I takt med att vi utvecklas som människor och som yrkespersoner, blir vissa av våra egenskaper mer intressanta och andra känns daterade. Det är litegrann som att ha en inre produktcykel; produkten, helheten, vi och vår personlighet, är densamma, men vad vi framhäver är olika i olika faser. Vi kan med andra ord behöva hitta nya förmågor inom oss själva, sådana som hittills inte riktigt fått plats på ”scenen”. En del av dessa hett eftertraktade sidor och egenskaper kan till och med ha hållits tillbaka av några av våra mer dominerande sidor, som till exempel Kritikern eller Kontrollanten.

Kommunikation inåt är grunden till all kommunikation. När vi aktivt kan välja vilken sida eller del vi vill visa fram i en viss situation, så kan vi också locka fram andra reaktioner hos dem vi möter – en ganska spännande tanke.

För dig som vill påbörja din inre kommunikation redan nu, använd detta frågeformulär: Frågor för kvällsreflektion!

Det går också bra att kontakta mig för vidare arbete på www.gunillaboivie.se(samtalsterapi), www.askis.se (facilitering och coaching)

Väl mött och lycka till!

Gunilla Boivie, Facilitator, coach och Psykosyntesterapeut

(Artikel publicerad på LinkedIn 22/1-2019)

Bästa julklappen?

Funderar du på att skippa saker under granen och istället ge bort en upplevelse till nära och kära?

Julklapp med livskvalitet !

Varför inte ge bort en personlig totalupplevelse till  nära och kära, en som hjälper dem komma loss ur mönster, surdegar och kriser. En julklapp som dessutom är klimatsmart!

Läs mer på min sida askis.se, se nedan. Varmt välkommen!

Gunilla Boivie, Dipl Psykosyntesterapeut, PsA, och systemterapeut

Bästa julklappen?

Hösten och vintern kan vara en tung tid för många, samtidigt som det är så mycket vi ska hinna med. Då kan det vara svårt att komma iväg och göra sådant som är gott för en själv, ens själ och ens välmående.

Kanske kan detta bli den puff du behöver?

Att få lätta sitt hjärta, att få höra att du inte är ensam om de tankar som snurrar i huvudet eller känslor som galopperar. Förstå mer om de mönster du kämpat så länge för att komma ur, eller få äntligen hjälp att sortera ut alla måsten och stressen i vardagen. Jag finns här för dig, var du än befinner dig.

Boka in ett samtal i december och få 7% rabatt, boka in ett andra samtal i december /januari och få 10% rabatt på det.

Att jobba med systemiska familjekonstellationer är att se sina problem med större perspektiv, där problemet är början till lösningen. Med psykosyntesterapin inser du att du har många roller /delpersonligheter i ditt liv som var och en hade en uppgift och ett syfte i ditt liv då, men kanske inte längre, och att det finns oupptäckta sådana – dina slumrande potentialer. Här finns det många vägar till självkärlek och vilja att utforska – om du vill!

Läs mer om konstellationer på min sida www.askis.se. Vill du vet mer om hur jag jobbar med psykosyntesterapi, läs mer här.

Varmt välkommen i december!

Väl mött

Gunilla Boivie, Dipl. Psykosyntesterapeut PsA, facilitator av system

Systemiska familjekonstellationer enligt Bert Hellinger

När det gör ont

Det finns mycket smärta i världen. I oss, i andra, när vi ser på händelser i vår omvärld, och sådant som vi känner i oss själva. Vår omedelbara reaktion blir att vända oss bort, försöka att inte känna eller kännas vid den, för vem vill väl stanna kvar i det som är obehagligt? Och vad hjälper väl det om jag känner smärtan, säger kanske någon, är det inte bättre att försöka låta bli att känna den?

Kan det hjälpa att känna smärtan?

Om vi springer på en kvist i skogen som slår upp på vårt ben så gör det ont och vi letar kanske en mindre kvistig väg, om vi slår med hammaren på tummen istället för spiken så slår vi kanske långsammare nästa gång, eller anstränger oss för att sikta rätt. Det vill säga, när det gör ont i kroppen så tar vi det som en signal om något, och vi ändrar vårt beteende för att undvika att det händer igen.

Om smärtan är emotionell, eller existensiell, då vill vi gärna tränga undan den, inte kännas vid den, nästan instinktivt. Men tänk om även den smärtan har ett budskap, vill berätta något? Även om orsaken till smärtan inte uppenbarar sig med en gång, så kanske det ändå finns en orsak bakom värd att utforska?

Ta din smärta och dig själv på allvar

Prova att ta din smärta på allvar – och dig själv. Nästa gång du känner en smärta eller oro i bröstet, prova att bara erkänna att den finns där, andas med djupa, medvetna andetag igenom den och säg högt/tyst för dig själv, ”nu dök den här smärtan/oron/obehagskänslan etc upp i mig, jag undrar vad den vill säga mig”. Och känn efter om något förändras. Att inte med en gång veta svaret på något innebär inte att det inte finns ett svar. Bara att det ligger lite bättre gömt.

Vi är mer än vår smärta

Om vi ser på oss själva som att vi har många delpersonligheter, eller delar i oss, så kan vi känna igen att vissa delar inte är framme så ofta, medan andra delar ibland dominerar vår tillvaro. Att lära känna sig själv bättre kan innebära att ge mer utrymme för de delar som är mindre kända för oss och vad de har för budskap, och vad de kan bidra med. Vi är därmed också mer än den smärta vi för tillfället känner.

Det inre utforskandet

Att utforska sig själv genom att gå i terapi, coachning eller på andra sätt, innebär att vi upptäcker att det finns delar i oss som är mindre kända för oss, och vi tvekar gärna att stiga in i det okända. Om vi istället ser dessa outforskade delar som våra inre barn, dvs delar i oss som stannat i växten pga av något som hänt oss och som varit för svårt att hantera just då när vi var för små för att hantera det.

small-girl

Och att dessa våra inre barn nu väntar på att få ta plats en stund och kanske äntligen växa upp. Då har det inre utforskandet till syfte att ge oss en möjlighet att växa och bli mer självmedvetna. Och mer i kontroll.

Det vi känner till kan vi kontrollera, det vi inte känner till har en tendens att kontrollera oss.

Att bli vuxen en ständig process

Om vi ser på oss själva på detta vis, så blir vuxenblivandet en ständig process och det som finns inom oss och som vill göra sig påmint i form av oro, smärta, obehagskänslor osv, blir precis just det, något ungt i oss som inte är vuxet nog att uttrycka sig mer adekvat eller kontrollerat, utan uttrycker sig med känslor, precis som ett barn. Att ge dessa inre delar i oss mer utrymme – våra barndelar om man så vill – är ett sätt att växa som helhet och samtidigt, i takt med att vi förstår oss själva bättre, ett sätt att skaffa oss mer kontroll över oss själva. För ju mer vi förstår oss själva, ju bättre kan vi hantera det som händer i oss, och så småningom, när alltfler av våra inre barndelar blir hörda och tagna på allvar, försvinner även deras rop på att bli hörda.

Gunilla Boivie, Dipl. psykosyntesterapeut, PsA
Arbetar med individuella samtal och parsamtal utifrån psykosyntes, samt  familjekonstellationer

Nästa Introduktionsföredrag 22/3

Gunilla ger regelbundet Introduktionsföredrag i ämnet familjekonstellationer.

Funderar du över återkommande mönster, svårigheter att uppnå mål, eller har du ofta konflikter i, eller problem  med,  dina relationer? Då kan förklaringen finnas i  omedvetna lojaliteter med ursprung i händelser  i din familjs historia.

Välkommen på denna introduktion med förklaringar och övningar, frågor och svar.

Läs mer här

Välkommen

Gunilla Boivie

Facilitator , Systemiska familjekonstellationer