Det är fantastiskt. Hur vi alla strävar efter utveckling och att komma vidare, men på så olika sätt. Jag har sedan min tid inom IT-branschen gått vidare på den mer terapeutiska vägen. Det var en svår period när jag så abrupt bytte bana från projektledare med 100 järn i elden via en väldigt nära in i väggen upplevelse till där jag är nu. Jag har sökt och hittat min väg, som jag har tänkt det, med att hjälpa andra komma vidare när de fastnat. Vidare mot sitt mål och framför allt för att må bättre och använda alla sina resurser, se sig själva som helheter med kropp, själ, tanke och känslor. På senare år har jag också adderat det systemiska perspektivet där man ser hur allt hänger ihop i olika system, eller som ett enda ekosystem, där man betraktar det som uppstår som fenomen mer än problem. Istället blir de till ledtrådar som skvallrar om ett orsakssammanhang långt mer intrikat och komplicerat än vi kan tänka oss med våra mer medvetna sinnen. Isberget under ytan.
Att se, tänka och interagera systemiskt är att hantera helheter, även de vi dagligdags inte tänker på att adressera och inkludera. Det är en spännande, oerhört givande och fascinerande filosofi och metod som har potential att lösa upp tidigare surdegar och konflikter och återge flödet i organisationer och strukturer och till människor. Och verktygen att göra rätt från början. Ja det kan upplevas flummigt vid första anblicken, men icke desto mindre är upplevelsen autentisk och resultatet verkligt. För den som vill och vågar.
Min egen helhet då, har vägarna mötts? Ja jag tror det. I och med att jag nu också vänder mig mot organisationer och IT, så börjar något knytas samman. Så mycket som har förändrats sen sist, men när jag nu sitter och ringer runt till mitt gamla nätverk för att berätta om – och ja sälja in – den utbildning vi ger i höst så slås jag av två saker. Det första är att här uppstår nu ett nytt möte. Nej, jag kan inte alla buzz words som har dykt upp och förnyat den bransch jag har lämnat, men jag förstår och märker att det är något väldigt stort och nytt som hänt. Det finns en öppenhet, en välvillighet, ett win-win-tänkande och ett paradigm-skifte där människan är satt i centrum, djupt och ärligt. Organisationer består av människor, och därför kan vi inte gå runt dem. Vi har gått från floskel till sann insikt. För mig som gått den andra vägen, rakt in i människa-till-människa-utveckling i form av terapi och coachning, är detta självklart. Men plötsligt talar vi samma språk, det är häftigt i ordets sanna bemärkelse.
Om det jag har att erbjuda endast syftar till att inbringa mig pengar på bekostnad av mottagaren, har jag då något att erbjuda egentligen? Var är mötet då, funderar jag på.
Och istället, när det vi har att erbjuda har ett sant och tydligt värde för mottagaren, då får vi också till ett möte, ett uppdrag. Det här sanna värdet har mer kraft och livslängd, ju mer förankrat det är i sin omgivning och helhet, ekosystem om du så vill.
Där våra vägar möts blir ditt mål och mitt mål detsamma för en stund. Vi ses!
Gunilla Boivie, Facilitator av system, psykosyntesterapeut, och mycket mer, precis som du!