Häromdagen fick jag ett mejl på engelska från en Scott, vars dotter behövde terapi. Mejlet såg ut som en helt vanlig hotmail-adress, med ett förnamn, tre siffror och hotmail.
Första mejlet lät oskyldigt, med frågor om inriktning och erfarenhet, inget som oroade. Därefter kom ett förtydligande där han ville att jag skulle ange precis vilka datum (de ville ses 2 gånger/ve i 4 veckor) jag kunde ta emot. Han var noga med att berätta att dottern skulle hämtas och lämnas och en massa detaljer kring det.
Så började jag ställa lite krav, framför allt be om att dottern skulle ringa mig så hon och jag kunde hitta ett upplägg. Nästa mejl kom. Nu ville han berätta att han ville ha alla mina uppgifter (adress, telefon, konto mm) för att kunna skicka en CHECK via sin kund till mig på 8x min timpenning. Han hade varken paypal eller bankkonto och var f.n. utomlands.
Nu började jag ana oråd, men det tog ändå ända tills jag hade läst hans ganska långa text flera gånger. Varför ville han betala mig via en kund? Och hur kan man inte ha bankkonto om man jobbar med kunder? Och varför upprepar han sin text om att jag är en bra terapeut, ”you are the best suited therapist for my daughter”? Fortfarande svarar han inte på min fråga om att få prata med dottern.
Så till slut svarar jag att innan vi har fått kontakt, hans dotter och jag, så kommer vi inte längre. Fast mer respektfullt, jag var ju fortfarande inte säker och ville inte låta aggressiv eller oresonlig, så jag höll det kort, koncist och vänligt.
Och så kom svaret. Det börjar ”my daughter is a suitable candidate for treatment, you are the appropriate therapist for her”… Och sen ber han om ursäkt för att hans dotter inte kan ringa mig, eftersom han inte har någon ”landline” och hans mobiltelefon f.n. är trasig. Hmm. Där bekräftades min misstanke och jag kunde med gott samvete bara tacka nej.
MEN JAG KUNDE HA GÅTT PÅ DET! Så läskigt, i min önskan att hjälpa en bekymrad pappa så höll jag på för fullt och bokade upp hans dotter Evelyn 19 år i min kalender. Och funderade som bäst på hur jag skulle kunna ta emot den där checken. Jag hade en stressig dag och inte tid att tänka efter så mycket, och så var det ju på engelska så automatiskt frångick jag mina vanliga rutiner…
Jag skriver det här för att varna andra, men också som en självreflektion att i dessa tider med fake news och en fullständig inflation i bedrägerier så behöver vi tänka efter en gång till, och igen, innan vi agerar och särskilt om vi med vårt agerande går utanför våra egna gränser och normer.
Lev väl, bästa medmänniskor!
Gunilla Boivie