Gurkorna frodas i växthuset
Jag älskar mitt växthus och jag älskar att pyssla med mina plantor. Att välja ut sorter, fröså och sen kunna följa hur de utvecklas till en liten planta. Som så småningom behöver ny och mer näringsrik jord och allt större krukor. Vissa behöver lite specialbehandling under en period, andra är mer robusta. Vissa kan till och med fröså direkt i kall jord (10-15 grader). Allt efter sort, egenskaper och tidigare omsorger, precis som vi människor.
Vi är så lika och ändå så olika. Vi föds med en viss uppsättning gener som resulterar i våra familjedrag, dvs. blå, bruna eller gröna ögon, kroppsform mm. Men sen händer det något. För vi har också med oss olika sårbarhet-robusthet och vi växer upp under olika förutsättningar. Det kan till och med skilja mellan syskonen i en och samma familj. Äldsta syskonens upplevelser av sina föräldrar skiljer sig ofta från de yngres till exempel. Även andra omständigheter kan förändras från ena syskonens födelse till nästa, såsom arbetslöshet, en förälder som plötsligt dör eller blir väldigt sjuk, och därmed får svårare att se eller vara där för sina barn. Ju yngre barnen är, desto mer påverkas de. Det kan också vara tvärtom, att båda föräldrarna börjar jobba och familjen därmed får bättre ekonomi än tidigare och då kan ju situationen påverkas till det bättre istället.
Allt detta går jag och funderar på medan jag sköter om mina plantor. Tar ut dem i växthuset på morgonen så de ska få mera ljus, och tar in dem igen på kvällarna för att skydda dem från våra än så länge kalla vårnätter. Vattnar och gläds åt att de kommer att växa, kräva allt större krukor, och så småningom ge oss fantastiskt goda gurkor.
Och jag tänker – hur ser mitt – och ditt – växthus ut? Hur ser vi till att vi får de bästa betingelserna för att växa oss precis så stora som vi ska vara och ge den avkastning vi är ämnade för, vårt syfte?
Det funderar jag på just nu. Tack för att du har läst så långt!
Vårhälsningar
Gunilla Boivie