Jag blir påmind om det här med systemiskt #trauma av en artikel i ett forum. Systemiskt trauma är alltså något som vi ibland adresserar när vi jobbar i det här fältet. Det är när flera generationer är inblandade och hela systemet hamnar i chock kan man säga. Exempelvis vid händelser som slaveri, förföljese av judar el andra, krig, fattigdom, moder som dör tidigt mm. Det som händer då är att medlemmarna i det här systemet börjar tänka i svartvita bilder, antingen eller, vi och dom och förkasta hela motparten, inte bara argumentet eller händelsen.
Alla vita blir onda (slaveriet), alla i motståndslaget blir fiender (krig), osv. Resultatet är förödande, för vad vi också gör då är att vi förminskar dem vi älskar, de som ursprungligen utsatts för chocken, tex om våra förfäder var offer för slaveriet och vi ser dem som just offer, så blir vi lätt blinda för deras övriga egenskaper, tex att de stått starka och klarat sig, fått barn osv så att just du fick födas. Det här sker förstås inte medvetet, och blir därför så mycket svårare att komma åt.
Och jag undrar ibland vad i vår omvärld, med hatiska inlägg på sociala medier och flyktingförläggningar som bränns ner, som kan ha sitt ursprung i systemisk chock? En hel del skulle jag tro…
Vill du läsa mer om trauma i system så läs gärna John Paynes bok, som jag har tipsat om tidigare. Den heter ”The Healing of Individuals, Families & Nations”. Som han skriver (p150), ”there can be much dignity in suffering”…
/ Gunilla Boivie